Att dagligen göra sig i ordning och klä på sig hemma, för att inom kort byta kläder igen när du anländer på din arbetsplats, får lätt en bestående effekt på ditt vardagliga klädval. Det ständiga bytandet av kläder brukar ofta mer eller mindre medvetet leda till att man bär kläder som känns bekväma att bära, men framförallt är mycket lätta och praktiska att ta av och på sig. Jag gjorde själv denna observation då jag innan mina många år på universitet arbetade två år som montör på Volvo, strax efter att jag hade avslutat min militärtjänst i mitten av nittiotalet.

Jag hade redan då ett ganska uttalat klädintresse, och skjortor var en central del i min vardagsstil. Efter att under några veckor knäppt av och på mina skjortor, som vid den tidens mode inte sällan dessutom var två olika skjortor burna ovanpå varandra, tröttnade jag smått på att knäppa upp och knäppa alla knappar. Min stil graviterade allt oftare mot plagg som med lätthet snabbt bara kunde dras över huvudet då jag bytte om till mina arbetskläder. Till på köpet cyklade jag till jobbet, vilket krävde praktiska och vädertåliga kläder.

Mycket snart kände jag dock att jag hade begränsat de kläder jag använde ofta till vardags till en på tok för liten mängd, som repetitivt användes tråkigt ofta. Låter det bekant?

Fatta ett aktivt beslut att klä dig bättre

Lösningen för mig blev dels ett aktivt beslut att avsiktligt inte göra för stort avkall på stilen, samt att hitta kläder som var praktiska att bära, men ändå var tidlöst stiliga. En annan del i ekvationen var att bära plagg jag tyckte mycket om, och såg fram emot att bära varje gång jag tog på mig dem. Jag tjänade egna pengar, och började göra färre, men något mer påkostade inköp av klädesplagg.

Låt ”praktiskt” och ”stiligt” gå hand i hand

Jag fokuserade på att skaffa mig en klocka jag verkligen tyckte om, och skor som var lätta att ta av och på, och som passade med stora delar av min garderob. Jackor som känns ledigt stiliga och fungerar bra till jeans och chinos stod på menyn, samt nämnda typer av byxor. Oxfordskjortor och jeansskjortor skrynklar inte nämnvärt, och är lätta att bära till många olika byxor. När vädret blev kallare bar jag ofta en tröja ovanpå skjortan som värmande lager. Det var även här jag i ännu större utsträckning började lägga större fokus på valet av ytterplagg som var en avsiktlig del av min stil, såväl färg- och tyg- som stilmässigt. Många av mina kollegor höll sig vintertid till ”skidjackor” som huvudjacka för vintern.

Jag började även bära skor som lätt kunde tas av och på utan att behöva knytas, utan att för den skull bara använda sneakers. Att låta bältets färg knyta an till skorna som en stilhöjande detalj gör stor skillnad för din stil. Utan att jag tänkte i de termerna vid den tiden, byggde jag min garderob av lättanvända basplagg, som med sin mångsidighet skapade många kombinationsmöjligheter.

När din arbetssituation inte bereder tydlig anledning eller många tillfällen att klä upp dig, behöver du även själv välja att skapa dessa. Välj att i än större utsträckning klä dig väl på helger och ledig tid. Bär kläder du tycker om att bära, just för att du trivs i dem. Det krävs inte att någon annan ger dig en anledning. Det viktiga med en funktionell stil, är att den har en tydlig förankring i kläder som du verkligen tycker om att bära själv. Det är bara då du kommer att vilja bära dem oftare. Vi avslutar med en rad plagg som tillsammans ger exempel på en avslappnat stilig vardagsgarderob, som också är mycket användbar.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='17022911r']
[ARTNR='13664111r']
[ARTNR='15541211r']
[ARTNR='10349511r']
[ARTNR='14523910']
[ARTNR='15349811r']
[ARTNR='17048011r']
[ARTNR='11603111r']
[ARTNR='14194211r']
[ARTNR='14793611r']
[ARTNR='15864011r']
[ARTNR='16839111r']
[SLIDER2 STOPP]

Människan har sedan tidernas begynnelse ständigt varit på jakt. Jakt efter mat, jakt efter mark och på senare tid jakt efter den perfekta garderoben. Därför är det kanske inte konstigt att merparten av oss, 90% för att vara exakt, äger kläder som aldrig används, eftersom jakten sitter som etsat i vårt DNA. När vi inte längre behöver oroa oss över mat och tak över huvudet riktas istället våra instinkter mot garderoben.

Riktigt så enkelt är det förstås inte. Om jag får gissa är det den ständiga jakten på lycka som är skon som klämmer här. När vi köper kläder uppnår vi en viss typ av kortsiktig lycka, som oftast resulterar i att kläderna vi samlar på oss blir ett kvitto på våra tillkortakommanden. Har man istället en hälsosam syn på klädkonsumtion, det vill säga att köpa rätt plagg när man verkligen behöver dem, blir utfallet allt som oftast annorlunda.

Det kanske absolut viktigaste när det kommer till att forma en långsiktig och hållbar garderob, är att aldrig kompromissa. Att köpa något som påminner om det du egentligen är ute efter kommer med största sannolikhet bara att kosta dig tid och pengar. Om du istället sparar en längre period kommer det också att kännas mer rätt att genomföra köpet. Och bäst av allt, du kommer förmodligen använda plagget, klockan eller skorna under merparten av din livstid utan att tröttna. Vägen dit är också en viktig formel i ekvationen, eller för att citera Karin Boye: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen, är en dag av törst”.

Något som också är viktigt att lära sig är vetskapen om varför något är dyrare än någonting annat. Om lön och arbetsförhållanden är bra för de som producerat plagget kommer detta också påverka produktens slutpris. Samma sak gäller även om företaget ifråga arbetar mot en låg miljöpåverkan. Jag säger inte att kläder aldrig kan vara överprisade, för det kan de vara. Det jag menar är att hantverket bakom plagget kostar pengar, men det är också hantverket som gör plagget unikt och att det håller längre.

Så var det ju det där med ”en in, en ut”. För ett litet tag sedan lyssnade jag på en intervju med Matt Jacobson, som är head of market development på Facebook. Han lever efter en livsfilosofi som innebär att han måste göra sig av med något om han köper någonting nytt, vilket betyder att det han köper också måste vara bättre än det han redan äger. Denna ”en in, en ut”-regel applicerar Matt på allt från surfbrädor, klockor, luftkylda bilar och t-shirts, trots att han kan leva ett liv i överflöd om han vill.

I intervjun nämner Matt även att han aldrig vill äga något som han heller aldrig kan, eller känner sig obekväm med, att använda. Han nämner ett exempel med en klocka, en mycket ovanlig Rolex Daytona ’Paul Newman’ i 18k guld. En dag upptäckte han att en av klockans ”pushers”, knapparna som kontrollerar kronografverktyget, var borta. Han letade överallt i hemmet, i hans bilar och på restauranger han nyligen besökt, men han kunde inte hitta den. Till slut gav Matt vika, lade undan klockan och försökte glömma hela historian. Ett halvår senare var rörmokaren på besök hemma hos Matt och utförde ett jobb med diskhon, och där under låg den. Efter fyndet beslutade sig Matt för att sälja klockan. Den hade helt enkelt tagit för mycket energi från honom, och stigit så mycket i värde under åren han ägt den att han inte kände sig bekväm med att bära den längre. Därför var valet att sälja enkelt, eftersom Matt vill kunna använda alla sina saker utan att behöva oroa sig över dem.

Ska man kunna använda allt en äger måste man helt enkelt begränsa sig. Att leva i ett hem som är överfyllt av möbler, med en garderob som är överfylld av kläder, är det sällan någon som mår bra av. Vilket magiskt nummer man bör gå efter, eller vilka typer av plagg man bör välja, är en ytterst individuell fråga. Det viktigaste att komma ihåg, som Matt nämner i intervjun, är att materiella ting bara är prylar som finns där för att ge livet en extra guldkant – inte för att helt ta över det.

Människan har sedan tidernas begynnelse ständigt varit på jakt. Jakt efter mat, jakt efter mark och på senare tid jakt efter den perfekta garderoben. Därför är det kanske inte konstigt att merparten av oss, 90% för att vara exakt, äger kläder som aldrig används, eftersom jakten sitter som etsat i vårt DNA. När vi inte längre behöver oroa oss över mat och tak över huvudet riktas istället våra instinkter mot garderoben.

Riktigt så enkelt är det förstås inte. Om jag får gissa är det den ständiga jakten på lycka som är skon som klämmer här. När vi köper kläder uppnår vi en viss typ av kortsiktig lycka, som oftast resulterar i att kläderna vi samlar på oss blir ett kvitto på våra tillkortakommanden. Har man istället en hälsosam syn på klädkonsumtion, det vill säga att köpa rätt plagg när man verkligen behöver dem, blir utfallet allt som oftast annorlunda.

Det kanske absolut viktigaste när det kommer till att forma en långsiktig och hållbar garderob, är att aldrig kompromissa. Att köpa något som påminner om det du egentligen är ute efter kommer med största sannolikhet bara att kosta dig tid och pengar. Om du istället sparar en längre period kommer det också att kännas mer rätt att genomföra köpet. Och bäst av allt, du kommer förmodligen använda plagget, klockan eller skorna under merparten av din livstid utan att tröttna. Vägen dit är också en viktig formel i ekvationen, eller för att citera Karin Boye: ”Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen, är en dag av törst”.

Något som också är viktigt att lära sig är vetskapen om varför något är dyrare än någonting annat. Om lön och arbetsförhållanden är bra för de som producerat plagget kommer detta också påverka produktens slutpris. Samma sak gäller även om företaget ifråga arbetar mot en låg miljöpåverkan. Jag säger inte att kläder aldrig kan vara överprisade, för det kan de vara. Det jag menar är att hantverket bakom plagget kostar pengar, men det är också hantverket som gör plagget unikt och att det håller längre.

Så var det ju det där med ”en in, en ut”. För ett litet tag sedan lyssnade jag på en intervju med Matt Jacobson, som är head of market development på Facebook. Han lever efter en livsfilosofi som innebär att han måste göra sig av med något om han köper någonting nytt, vilket betyder att det han köper också måste vara bättre än det han redan äger. Denna ”en in, en ut”-regel applicerar Matt på allt från surfbrädor, klockor, luftkylda bilar och t-shirts, trots att han kan leva ett liv i överflöd om han vill.

I intervjun nämner Matt även att han aldrig vill äga något som han heller aldrig kan, eller känner sig obekväm med, att använda. Han nämner ett exempel med en klocka, en mycket ovanlig Rolex Daytona ’Paul Newman’ i 18k guld. En dag upptäckte han att en av klockans ”pushers”, knapparna som kontrollerar kronografverktyget, var borta. Han letade överallt i hemmet, i hans bilar och på restauranger han nyligen besökt, men han kunde inte hitta den. Till slut gav Matt vika, lade undan klockan och försökte glömma hela historian. Ett halvår senare var rörmokaren på besök hemma hos Matt och utförde ett jobb med diskhon, och där under låg den. Efter fyndet beslutade sig Matt för att sälja klockan. Den hade helt enkelt tagit för mycket energi från honom, och stigit så mycket i värde under åren han ägt den att han inte kände sig bekväm med att bära den längre. Därför var valet att sälja enkelt, eftersom Matt vill kunna använda alla sina saker utan att behöva oroa sig över dem.

Ska man kunna använda allt en äger måste man helt enkelt begränsa sig. Att leva i ett hem som är överfyllt av möbler, med en garderob som är överfylld av kläder, är det sällan någon som mår bra av. Vilket magiskt nummer man bör gå efter, eller vilka typer av plagg man bör välja, är en ytterst individuell fråga. Det viktigaste att komma ihåg, som Matt nämner i intervjun, är att materiella ting bara är prylar som finns där för att ge livet en extra guldkant – inte för att helt ta över det.

När jag nyligen ombads skriva om skandinavisk stil blev jag glad och ivrig att komma igång. Om det är något jag kan och gillar att orera kring så är det stil. När euforin kring detta ämne sedan lagt sig, föll pannan i djupa veck då det gick upp för mig att jag egentligen inte har någon entydig uppfattning om en enda egentlig skandinavisk stil. Visst skulle det säkert gå att svänga ihop en text om minimalistisk och ren stil utan plottriga detaljer, vilket för många sammanfattar den skandinaviska stilen. Samtidigt är skandinavisk stil lika mycket mängder av andra stilar som tar sig uttryck i många olika grupper i samhället.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15759710']
[ARTNR='13137211r']
[ARTNR='12665710']
[ARTNR='13241510']
[ARTNR='15751410']
[ARTNR='12308210']
[SLIDER2 STOPP]
Å ena sidan har vi den mindre vanliga, men väldigt hängivna och engagerade gruppen som klär sig i kostym, kavaj och handsydda skor. En grupp som satt Skandinavien på den globala stilkartan med besked under de senaste åren. En nedtonad skandinavisk stil som blandar det bästa från England och Italien. Å andra sidan har vi den tidigare nämnda minimalistiska stilen, med rena linjer där detaljer är avskalade till ett minimum. Sneakers, collegetröjor utan ett spår av loggor och rakt skurna byxor. Jag tänker också på de stora grupperna som just nu går klädda i en uniform av svarta täckjackor, snävt skurna svarta eller blå jeans och svarta skor.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15513611r']
[ARTNR='13513111r']
[ARTNR='15514011r']
[ARTNR='15640510']
[ARTNR='15635510']
[SLIDER2 STOPP]
En infallsvinkel skulle kunna vara att den skandinaviska stilen är väldigt tight. Stretch och slim-fit har på senare tid blivit väldigt kroppsnära - en trend som lyckligtvis sakta men säkert är på väg bort. Sen har vi även avsaknaden av stil, som nästintill är en stil i sig. Män som klär sig i byxor och tröja, och vid behov en kavaj som ofta är lite för stor och har för långa ärmar. Ett uttryck där kläder reducerats till ett slags praktiskt lager av tyg för att hålla värmen och undvika nakenhet. Naturligtvis finns härtill hundratals andra stiluttryck som bidrar till helheten.

Jag vet. Det är politiskt inkorrekt att säga mycket av detta. Allt är ändå en del av den skandinaviska stilsjälen, som i sin tur grundar sig i så många andra aspekter än den visuella. Den oskrivna "Jantelagen", som bottnar i att man inte ska göra för mycket väsen av sig varken visuellt eller personligt, kan vara en rimlig orsak till varför det ser ut som det gör. Denna regel, anser jag, är lika inaktuell och dum som att säga att man inte får bära bruna skor efter klockan 18:00 på kvällen. Den har trots detta troligtvis ändå fått genomslag i hur folk presenterar sig klädmässigt.

När man sammantaget tänker på skandinavisk stil kommer jag dock osökt att tänka på många av mina utländska bekanta, som i så många fall ändå lovordar den skandinaviske mannen som iögonfallande välklädd. Det handlar om en genomsyrande och genomsnittligt hög nivå av vilja att se bra ut. Även att det blir mer och mer okej även för män att ge ett visst uttryck för sin fåfänga, utan att bli förminskade som fjolliga eller omanliga.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15841311r']
[ARTNR='15480011r']
[ARTNR='15679311r']
[ARTNR='15709911r']
[ARTNR='13774410']
[SLIDER2 STOPP]
Var landar vi då i tanken om den skandinaviska stilen? Jag skulle vilja sammanfatta den som genomtänkt och avsiktlig. Oavsett om det rör sig om en ledigt dressad stil, eller jeans och sneaker-baserad minimalism. Allt genomsyras av en ökad medvetenhet om kvalitet. Män vill se välklädda ut på ett sätt som visuellt uttrycker vem de är. Jag är stolt över att arbeta på ett företag som också gör ett förhållandevis stort avtryck på detta område. Den avgörande faktorn är dock alla ni kunder och läsare, som med denna medvetenhet bär kläderna ni köper. Tack!

När jag nyligen ombads skriva om skandinavisk stil blev jag glad och ivrig att komma igång. Om det är något jag kan och gillar att orera kring så är det stil. När euforin kring detta ämne sedan lagt sig, föll pannan i djupa veck då det gick upp för mig att jag egentligen inte har någon entydig uppfattning om en enda egentlig skandinavisk stil. Visst skulle det säkert gå att svänga ihop en text om minimalistisk och ren stil utan plottriga detaljer, vilket för många sammanfattar den skandinaviska stilen. Samtidigt är skandinavisk stil lika mycket mängder av andra stilar som tar sig uttryck i många olika grupper i samhället.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15759710']
[ARTNR='13137211r']
[ARTNR='12665710']
[ARTNR='13241510']
[ARTNR='15751410']
[ARTNR='12308210']
[SLIDER2 STOPP]
Å ena sidan har vi den mindre vanliga, men väldigt hängivna och engagerade gruppen som klär sig i kostym, kavaj och handsydda skor. En grupp som satt Skandinavien på den globala stilkartan med besked under de senaste åren. En nedtonad skandinavisk stil som blandar det bästa från England och Italien. Å andra sidan har vi den tidigare nämnda minimalistiska stilen, med rena linjer där detaljer är avskalade till ett minimum. Sneakers, collegetröjor utan ett spår av loggor och rakt skurna byxor. Jag tänker också på de stora grupperna som just nu går klädda i en uniform av svarta täckjackor, snävt skurna svarta eller blå jeans och svarta skor.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15513611r']
[ARTNR='13513111r']
[ARTNR='15514011r']
[ARTNR='15640510']
[ARTNR='15635510']
[SLIDER2 STOPP]
En infallsvinkel skulle kunna vara att den skandinaviska stilen är väldigt tight. Stretch och slim-fit har på senare tid blivit väldigt kroppsnära - en trend som lyckligtvis sakta men säkert är på väg bort. Sen har vi även avsaknaden av stil, som nästintill är en stil i sig. Män som klär sig i byxor och tröja, och vid behov en kavaj som ofta är lite för stor och har för långa ärmar. Ett uttryck där kläder reducerats till ett slags praktiskt lager av tyg för att hålla värmen och undvika nakenhet. Naturligtvis finns härtill hundratals andra stiluttryck som bidrar till helheten.

Jag vet. Det är politiskt inkorrekt att säga mycket av detta. Allt är ändå en del av den skandinaviska stilsjälen, som i sin tur grundar sig i så många andra aspekter än den visuella. Den oskrivna "Jantelagen", som bottnar i att man inte ska göra för mycket väsen av sig varken visuellt eller personligt, kan vara en rimlig orsak till varför det ser ut som det gör. Denna regel, anser jag, är lika inaktuell och dum som att säga att man inte får bära bruna skor efter klockan 18:00 på kvällen. Den har trots detta troligtvis ändå fått genomslag i hur folk presenterar sig klädmässigt.

När man sammantaget tänker på skandinavisk stil kommer jag dock osökt att tänka på många av mina utländska bekanta, som i så många fall ändå lovordar den skandinaviske mannen som iögonfallande välklädd. Det handlar om en genomsyrande och genomsnittligt hög nivå av vilja att se bra ut. Även att det blir mer och mer okej även för män att ge ett visst uttryck för sin fåfänga, utan att bli förminskade som fjolliga eller omanliga.

[SLIDER2 START]
[ARTNR='15841311r']
[ARTNR='15480011r']
[ARTNR='15679311r']
[ARTNR='15709911r']
[ARTNR='13774410']
[SLIDER2 STOPP]
Var landar vi då i tanken om den skandinaviska stilen? Jag skulle vilja sammanfatta den som genomtänkt och avsiktlig. Oavsett om det rör sig om en ledigt dressad stil, eller jeans och sneaker-baserad minimalism. Allt genomsyras av en ökad medvetenhet om kvalitet. Män vill se välklädda ut på ett sätt som visuellt uttrycker vem de är. Jag är stolt över att arbeta på ett företag som också gör ett förhållandevis stort avtryck på detta område. Den avgörande faktorn är dock alla ni kunder och läsare, som med denna medvetenhet bär kläderna ni köper. Tack!

Det känns enkelt att landa i att 1960-, 70- och 80-talens idéer om hur framtidens kläder skulle se ut ganska enkelt går att avfärda. Visst är den allmänna klädsmaken föränderlig, men åtsittande spandex-aktiga helkroppsdräkter i silver känns långt från framtidens verklighet.

Vad som var samstämmigt omtyckt för 50 år sedan behöver inte nödvändigtvis vara det idag. En enhetlig klädsel som dock varit mer eller mindre lik under alla år är den formella arbetsklädseln. Kostym, skjorta och slips. Det är utmärkt inom advokat- eller bankväsendet, men är i många fall överklätt på mindre formella arbetsplatser. Vill man vara klassiskt välklädd på arbetsplatser där kostym inte är ett krav, går det alltid bra att använda en aningen tjockare kavaj till byxor av grövre kvalitet.

Historiska perspektiv - ett måste

Klädindustrin har alltid varit trendstyrd och öppen för påverkan. Det finns åtskilliga manliga stilikoner som påverkat vilken riktning industrin tagit. Gianni Agnelli, James Dean och Kanye West är några av dem. Men mitt personliga favoritexempel är Beau Brummel. Han var västvärldens första riktiga influencer. Brummel introducerade den moderna kostymen och var tidig med att använda, en då väldigt progressiv, tygduk som vi idag kallar för slips.

LÄS MER:  Slipsen: hantverket, dess historia och hur du bär den

I nästan alla science fiction-filmer ser vi människor i rymden i elastiska helkroppsdräkter. Men idag består mycket mode av sammansatta kläder. Likadant var det för 50 år sedan. Och likadant var det för 100 år sedan. Människor tycker om att komponera en egen klädsel. Det är först då god smak får en chans att bevisas. Vi har svårt att se att viljan att uttrycka sig skulle minska även 100 år framåt i tiden.



Mode har och kommer alltid vara reaktioner på aktuella företeelser. Under den ekonomiska regressionen som följde andra världskriget tillverkades färre skor än någonsin tidigare i läder och billigare material användes för att sy kläder. Som en reaktion på detta började man måla sina skor för hand för att sätta en unik prägel på sina klädesplagg. Omständigheter påverkar vad som produceras i klädväg, och man skulle kunna hävda att samtidens mode speglar det rådande samhället. Punken är ytterligare ett lysande exempel på det. Den växte fram som en konsekvens av social alienation, en känsla av utanförskap och ilska gentemot samhället och staten.

Dressad herrstil på frammarsch

Under hela 2010-talet har vi sett ett ökat intresse för det som inom vissa kretsar kallas #menswear. Inköpsmässan Pitti Uomo i Florens har varit en starkt bidragande orsak till detta. Det som är en inköpsmässa i grunden har växt explosionsartat och är idag nästan mer av ett skyltfönster för kavajklädda män med många följare på Instagram att visa upp sig i. Genom åren har vi sett en nästan cyklisk symbios mellan dressat mode och det som idag går under kategorin; streetwear. Under 50-talet var intresset för att bära slips och kavaj minimalt när superstjärnor som James Dean förkroppsligade det coola i att bära jeans och skinnpaj, för att sedan vända uppåt igen på 60-talet när The Beatles gjorde det häftigt på nytt. Det är en sorts hög- och lågkonjunkturscykel som brukar sköta sig själv.



Det som talar för att den dressade klädstilen lever kvar om 100 år, och förmodligen längre än så, är att den som klädsel är så djupt rotad som det formella klädvalet för män. Många arbetsplatser har idag klädkoden kostym. Det är för att hedra kollegor och kunder genom att visa seriositet och allvar. Det är sant att det blir allt vanligare med egenanställningar samt jobb hemifrån. Kontorsarbetet minskar och med det också kraven på en viss typ av arbetsklädsel, men kostym, skjorta och slips utgör fundamenten i klädseln du söker dig till när du behöver vara formell. Vi har svårt att se att det är något som kommer ändra sig.

Klädindustrin går i två riktningar

Vi kan idag se klädindustrin gå i två, till synes avvikande, riktningar; total bekvämlighet och fullständig vilja att uttrycka sig själv. Klädindustrin har redan anpassat sig till att tillverka plagg som tillåter kroppen andas genom gömda lufthål i till exempel armhåla. Eller genom att designa plagg med svettabsorberande mikrofibrer. Och det är idag högsta mode med skor som efterliknar den mänskliga foten. Fenomenet athleisure är en rådande trend där kläder avsedda för träning och annan fysisk aktivitet används i andra miljöer. Det är en trend som definitivt kommer fortsätta, och utvecklas.

För 30 år sedan förväntades det av framtidens kläder att de på ett smidigt sätt skulle rymma kamera, telefon och andra kommunikationsmedel. Idag ser vi Apple äntra marknaden med stilfullt designade klockor som vi kan ringa från, och Google tillverkar snygga VR-glasögon. Självklart kommer tekniken fylla sin funktion i en snabbt föränderlig digital värld. Men vi ställer oss frågande till huruvida tekniken faktiskt kommer spela så stor roll som många tror. Kommer forskning och tekniska framsteg att göra oss mer kreativa? De största tekniska framstegen än så länge har varit i materialutveckling. Många material är idag både vatten- och vindresistenta. Det är enastående hur man kan använda en skiddräkt i -20 grader och inte frysa.

Om 100 år är förmodligen urbaniseringen omfattande. De allra flesta kommer bo i väldigt urbana bosättningar, och i sådana bosättningar är nymodigheter alltid tillgängliga. Med säkerhet kan vi konstatera att utbudet och valmöjligheterna kommer vara mycket större än idag. Vi tror också att man som kund, på ett enkelt sätt, kommer kunna göra enklare ingrepp på sina kläder. Det är inte alls omöjligt att kläder som erbjuds kommer ha vissa add on-möjligheter. Att man hemma kan välja vad som skall presenteras på klädesplagget.

Positiva framtidsutsikter

I ett samhälle där de klassiska könsrollerna uppdateras och gamla ideal förpassas är det inte otänkbart att framtidens klädesplagg kommer gå i en androgyn riktning. Vi ser redan idag, mer än vi gjorde för några år sedan, typiskt manliga passformer på många kvinnor. 90-tals pösiga jeans, en löst sittande t-shirt, och en rutig vedhuggarskjorta i flanell är inte alls en ovanlig outfit på en kvinna med modern stil. Det är häftigt att se gamla regler och stilbrott suddas ut, för att sedan uppdateras.

Klimathotet kommer, med allra största sannolikhet, vara en ännu större fråga år 2118. I och med att medvetenheten ökar finns det inte utrymme för företag som inte tar hänsyn till det i sin verksamhet. Om det inte är lagstiftat, kommer det vara ett mycket starkt ställt krav av konsumenterna på producenterna. Att som klädföretag vara fullständigt transparenta gällande arbetsvillkor och miljökrav är nog något vi kan räkna med. Det betyder att kläderna vi bär i framtiden kommer vara klimatanpassade. Förhoppningsvis återanvänds majoriteten av kläderna för att tillverka nya.

Du behöver inte ständigt uppdatera och köpa nytt för en stilfull klädsel. I ett allt mer miljömedvetet samhälle, behöver vi istället lära oss att tänka mer långsiktigt även i våra klädinköp.

Fast och slow fashion - vad är vad?

Fast fashion är egentligen precis som namnet beskriver, snabbt mode. Det primära målet för företag som ägnar sig åt fast fashion är att på ett kostnadseffektivt sätt, fort få tag på vad en snabbt föränderlig kundsmak önskar. Detta har i sin tur lett till oerhörd kritik på grund av att den konstanta produktionen är en miljöbov. Förmultningen av syntetiska material skadar omgivningen, och i många fall används just syntetiska material, då det kostar mindre att tillverka. Som konsument får du snabbt tag i det senaste, men ofta på bekostnad av miljön.

Idag är etiketten ”fast fashion” nästan synonymt med utbytbart mode. Det tillverkas helt enkelt inte för att vara länge. Hela syftet är att få ut de senaste trenderna på marknaden, så fort som möjligt. Det går nästan i ett rakt led från modeveckornas stora scener till butikerna. Som en direkt konsekvens av detta blir de flesta kläderna; missförstå mig rätt, oanvändbara när rådande trend är över.

Alternativet och motsatsen slow fashion förespråkar, likt slow food, högre hantverksskicklighet, större miljömedvetenhet och rättvisa förhållanden för både producent och konsument. Vi ser ett växande intresse för smart och hållbart mode. Flera butiker erbjuder idag lagning och returnering av trasiga kläder och att återanvända materialen i kläderna för att göra nya kläder minskar vårt koldioxidutsläpp avsevärt. Sverige är ett föredöme i just detta med märken som Nudie Jeans och Filippa K. Vi ser dessutom ökat påtryck på företagen om att visa på större transparens, vilket i sig är häftigt.

En del element i filosofin om långsamt mode gäller att handla av mindre producenter, återanvända gamla kläder och framförallt köpa kläder som håller längre. I motsats till snabbhandel vilar slow fashion-idén på att försäkra kvalitet genom alla led - för att förlänga livet på plagget. Det är skonsamt för vår omgivning och för din plånbok. Även om pris ofta används som ett argument för att handla kortsiktigt, är det mycket viktigt att komma ihåg att välproducerade kläder blir billigare i längden. Det brukar sägas att ett välproducerat och väldesignat plagg lever upp till fem gånger längre än dess motsats.

Ju mer du spenderar på dina klädesplagg desto större värde får de, generellt sett. Det beror främst på tre saker:

1. Det får med sig ett större affektionsvärde då det faktiskt kostat dig lite.
2. Vanligtvis brukar designen vara något sånär tidlös och det innebär att du kan bära det flera säsonger i rad.
3. Du vet att villkoren varit bättre för både personalen och miljön.

Om man skall göra ett försök att närma sig detta ämne så blir det så klart ett måste att generalisera rätt mycket och att spela på både stereotyper och fördomar. Det kan dock bli nog så intressant och kanske inte helt långt ifrån sanningen.

Vi tar ett första avstamp på ön i väst; Storbritannien. Det som är lite speciellt här är att det ur ett modeperspektiv är ganska brett. Med detta menat att man dels står för den mest klassiska och konservativa stilen i världen men också på många sätt varit banbrytande i det moderna och nytänkande. Det är nog främst för det klassiska modet många förknippar England. När någon utanför landet skall gestalta en typisk britt blir det allt som oftast i tweed, manchester, brogueskor, oljerockar etc. Eller i en mörk klassisk kostym, paraply och diskret ytterrock. Mycket av det klassiska modet härstammar från just Storbritannien och har över åren utvecklats där.



En film som med glimten i ögat nu i modern tid gestaltar detta är Kingsman. Det klassiska brittiska modet är styrt av många koder där den främsta, till skillnad mot i Italien (men det återkommer vi till), är att sticka ut så lite som möjligt. En korrekt britt skall se ut precis som alla andra och smälta in. De menar att man inte behöver ha kläder för att uttrycka status. Om man har hög status så förväntas de som bör känna till detta helt enkelt göra det ändå. En kostym får gärna vara skräddad och gå i arv, det är finare än att köpa en ny superdyr på Bond Street. Skorna är alltid svarta på jobbet om man jobbar i något mer formellt sammanhang, skorna är sällan bruna i stan och förekommer aldrig i denna färg kvällstid! Puh, hänger ni med? Det är ett kodstyrt mode där nyanser kommuniceras genom ränder på slips och emblem på manschettknappar som på detta vis diskret signalerar tillhörighet till en skola, regemente eller privat klubb. När en britt är ledig och fri från tjänst är man just ledig och då är kläderna gärna motsatsen, det vill säga, sköna, sportiga och inte sällan mer färgglada.



Den italienska mannen påminner väldigt lite om britten rent stilmässigt. Han är mer fåfäng och uttrycksfull. Han sätter gärna en personlig prägel på sin stil och det anses som något positivt. De vågar ta ut svängarna mer, och det är inte för inte som begreppet sprezzatura härstammar härifrån, ett uttryck som blivit populärt de senaste 10 åren. Själva begreppet sammanfattar en sorts naturlig nonchalans och individualitet där man gärna får bryta och experimentera mer med klädkoder och personliga uttryck. Buttondownskjortans krage bärs oknäppt, man bär loafers utan strumpor, fina klockor, smycken så som armband och ringar, blandar sportiga plagg med skräddarsytt och så vidare och så vidare. Mockaskor är mycket vanligt och ses ofta ihop med kostym hos välklädda italienska herrar.



Det går nog att påstå att det på många sätt också finns en tydlig skandinavisk stil. Denna är liksom den skandinaviska möbeldesignen rätt minimalistisk och diskret. Modemässigt är silhuetten tämligen smal och färgerna diskreta, gärna svarta. Det rör sig mer om fashion än klassiskt mode. Många utanför Skandinavien skulle nog också förknippa framförallt Sverige med jeans. Det finns ett antal framgångssagor och globala jeansmärken som satt de slimmade blåbyxorna på kartan. Framförallt i USA talas det mycket och skinny swedish jeans.



Pratar man mer klassiskt mode så har vi inte något att skämmas för i Sverige. Framförallt de senaste 10 åren har modeintresset och vurmen för en välskräddad stil ökat rejält. Det går nog också att påstå att om man befinner sig i centrala Stockholm så utgör det ett av de kanske mest välklädda ställena i världen! Det intressanta är att generellt så har skandinaver valt att influeras mer av det italienska klassiska modet än det brittiskt konservativa.

Det är charmigt med en lokal prägel och en stil som utvecklats genom generationer och århundranden, och där det finns en historia bakom som kan förklara varför något ser ut som det gör. Väder, lokala förutsättningar och traditioner skiljer sig åt vilket också modet gör.

Eller så tar man det bästa av två världar, det man i Italien kallar Stile Inglese. Det är när en italienare tolkar en klassisk brittisk stil. Då gifter sig en tidlös look och rustika material med en nätt konstruktion och gediget hantverk på ett alldeles fantastiskt sätt!

Olof Nithenius

Egentligen kan man gå in på djupet och resonera kring de aspekter och komponenter som styr ett pris på många olika nivåer. Det är så klart allt ifrån vad materialet kostar, arbetarnas löner, hur många mellanhänder som finns i distribution samt hur mycket man som kund får betala för varumärkets image i form av PR och marknadsföring. Det skall vi inte göra idag. Istället skall vi kika på en vanligt förekommande fråga: är handsydda plagg bättre än maskinsydda och är det motiverat att betala mer för dessa?

Det enda korrekta svaret är kanske, det beror på?

Tråkigt svar måhända, men det är också sant. Vi lämnar det dock inte där utan tar det ett steg längre. Allt som oftast kostar handsydda plagg mer än maskinsydda eftersom det helt enkelt tar längre tid att sy för hand än på maskin. Detta får man betala för vilket är logiskt. Är det då ur ett kvalitetsperspektiv bättre med handsytt än maskinsytt? Svaret på denna fråga är, det beror lite på. När det kommer till kavajer och kostymer så medför vissa moment som görs för hand, att plagget får en bättre form och utseende. Det är skillnad på en krage som sytts dit för hand kontra med maskin. Ärmarnas isättning och framstyckets kanvas mellanlägg likaså. Det går att forma och skapa en silhuett som är svårare att uppnå när man syr motsvarande med maskin.

Att vissa sömmar skulle hålla bättre om de sys för hand lär nog vara en myt. Idag görs många moment för hand också av estetiska skäl så som knapphål och vissa prickstickningar. Det läggs tid på det och någon vill betala för det, fair enough. Just den subjektiva upplevelsen skall man inte förringa. Man köper en helhetsupplevelse och de exotiska inslagen av att veta att någon suttit och använt ett gediget hantverk kan betyda mycket. Anekdoter som att man vid köp av en handgjord skjorta från italienska Neapel har kunnat känna rökdoft då skjortorna vandrat runt stan och varit i hemmet hos en italiensk sömmerska som sytt några moment för hand och då rökt samtidigt. Det ger en extra dimension, skjortan får liv på något sätt.



Det har de senaste åren gått lite inflation i begreppet handsytt vilket säkert till viss del har att göra med att den italienska stilen varit väldigt tongivande för det mer klassiska modet de senaste tio åren. Just i Italien gillar man att använda detta som en kvalitetsstämpel för något bra. De är dessutom väldigt stolta över den hantverkstradition som finns där, med all rätt. Har man bara skrapat på ytan till den stil som populärt kallas Menswear så har man nog någon gång stött på en stolt italienare som med uttryck och stolthet hävdar att hans produkt är tutto fatto a mano, översatt ungefär gjort helt för hand. I England finns det också väldigt bra tillverkare men där lyfts inte just handsömnad fram lika mycket som Made in England vilket för dem är ett väldigt viktigt begrepp och kvalitetsstämpel.

Oavsett hur man förhåller sig till det handsyddas, vara eller icke vara, så finns det en annan viktig aspekt av detta. I och med att efterfrågan på handsytt ökat rejält det senaste decenniet och ser ut att fortsätta så har det lett till att många unga valt att satsa på ett yrke inom denna bransch. En fördel då en yrkeskunskap som såg ut att sakta men säkert urholkas och försvinna nu fortsätter att föras vidare. Vi som tilltalas av det handsydda ser därför ljust på framtiden och kommer att kunna njuta av en perfekt formad kavajaxel i många år fram över.

Olof Nithenius

Om man skall göra ett försök att närma sig detta ämne så blir det så klart ett måste att generalisera rätt mycket och att spela på både stereotyper och fördomar. Det kan dock bli nog så intressant och kanske inte helt långt ifrån sanningen.

Vi tar ett första avstamp på ön i väst; Storbritannien. Det som är lite speciellt här är att det ur ett modeperspektiv är ganska brett. Med detta menat att man dels står för den mest klassiska och konservativa stilen i världen men också på många sätt varit banbrytande i det moderna och nytänkande. Det är nog främst för det klassiska modet många förknippar England. När någon utanför landet skall gestalta en typisk britt blir det allt som oftast i tweed, manchester, brogueskor, oljerockar etc. Eller i en mörk klassisk kostym, paraply och diskret ytterrock. Mycket av det klassiska modet härstammar från just Storbritannien och har över åren utvecklats där.



En film som med glimten i ögat nu i modern tid gestaltar detta är Kingsman. Det klassiska brittiska modet är styrt av många koder där den främsta, till skillnad mot i Italien (men det återkommer vi till), är att sticka ut så lite som möjligt. En korrekt britt skall se ut precis som alla andra och smälta in. De menar att man inte behöver ha kläder för att uttrycka status. Om man har hög status så förväntas de som bör känna till detta helt enkelt göra det ändå. En kostym får gärna vara skräddad och gå i arv, det är finare än att köpa en ny superdyr på Bond Street. Skorna är alltid svarta på jobbet om man jobbar i något mer formellt sammanhang, skorna är sällan bruna i stan och förekommer aldrig i denna färg kvällstid! Puh, hänger ni med? Det är ett kodstyrt mode där nyanser kommuniceras genom ränder på slips och emblem på manschettknappar som på detta vis diskret signalerar tillhörighet till en skola, regemente eller privat klubb. När en britt är ledig och fri från tjänst är man just ledig och då är kläderna gärna motsatsen, det vill säga, sköna, sportiga och inte sällan mer färgglada.



Den italienska mannen påminner väldigt lite om britten rent stilmässigt. Han är mer fåfäng och uttrycksfull. Han sätter gärna en personlig prägel på sin stil och det anses som något positivt. De vågar ta ut svängarna mer, och det är inte för inte som begreppet sprezzatura härstammar härifrån, ett uttryck som blivit populärt de senaste 10 åren. Själva begreppet sammanfattar en sorts naturlig nonchalans och individualitet där man gärna får bryta och experimentera mer med klädkoder och personliga uttryck. Buttondownskjortans krage bärs oknäppt, man bär loafers utan strumpor, fina klockor, smycken så som armband och ringar, blandar sportiga plagg med skräddarsytt och så vidare och så vidare. Mockaskor är mycket vanligt och ses ofta ihop med kostym hos välklädda italienska herrar.



Det går nog att påstå att det på många sätt också finns en tydlig skandinavisk stil. Denna är liksom den skandinaviska möbeldesignen rätt minimalistisk och diskret. Modemässigt är silhuetten tämligen smal och färgerna diskreta, gärna svarta. Det rör sig mer om fashion än klassiskt mode. Många utanför Skandinavien skulle nog också förknippa framförallt Sverige med jeans. Det finns ett antal framgångssagor och globala jeansmärken som satt de slimmade blåbyxorna på kartan. Framförallt i USA talas det mycket och skinny swedish jeans.



Pratar man mer klassiskt mode så har vi inte något att skämmas för i Sverige. Framförallt de senaste 10 åren har modeintresset och vurmen för en välskräddad stil ökat rejält. Det går nog också att påstå att om man befinner sig i centrala Stockholm så utgör det ett av de kanske mest välklädda ställena i världen! Det intressanta är att generellt så har skandinaver valt att influeras mer av det italienska klassiska modet än det brittiskt konservativa.

Det är charmigt med en lokal prägel och en stil som utvecklats genom generationer och århundranden, och där det finns en historia bakom som kan förklara varför något ser ut som det gör. Väder, lokala förutsättningar och traditioner skiljer sig åt vilket också modet gör.

Eller så tar man det bästa av två världar, det man i Italien kallar Stile Inglese. Det är när en italienare tolkar en klassisk brittisk stil. Då gifter sig en tidlös look och rustika material med en nätt konstruktion och gediget hantverk på ett alldeles fantastiskt sätt!

Olof Nithenius